Om boken: år / "Geniet med vältalighet och poesi, en medborgare i alla länder, i samma ålder som människor i alla åldrar, var inte främmande för våra förfäder. Känslor och passioner är gemensamma för alla; Men passionen för ära hos ett krigiskt folk kräver med nödvändighet inspirerande sånger, och slaverna, vid Donaus, Dnepr och Volkhov, genljöd vildmarken med segerrika hymner. Fram till 1100-talet hittar vi dock inga skrivna monument över rysk poesi: allt annat är dolt i dimman av legender och spådomar. De vardagliga beskrivningarna av vårt språk är ännu mer oklara än de folkliga: det är troligt att varangisk-ryssarna (normanderna), skandinaviska nykomlingar, förenade sitt språk och stammar med den slaviska klanen, och ur denna blandning uppstod det egentliga ryska språket; men när och hur han separerade från sin förfader kan ingen avgöra…»